golce & Banana.
Jag kan ju börja med att säga att jag älskar att åka buss. Det har jag inte sagt förut och det är dags att det kommer ut. Det är så fruktansvärt härligt att bara sätta sig ner och chilla en halvtimme efter att man stressat i sig frukost, brytit ihop över klädvalet och sen sprungit till stationen. En annan bra sak är att när jag får till det med den där perfekta fönsterplatsen där man slipper luta sig mot gardinen och ändå har fri sikt framåt och kan se allt som händer utanför (för det är oftast väldigt spännande). När man får till det så, så är jag i min bästa funderar position och kommer på mängder av saker jag vill göra och skriva om. Problemet är att jag oftast glömmer det i samma stund som jag hoppar av bussen..Iallafall. Den här morgonen, som förövrigt var första skolmorgonen efter lovet, skulle jag offra min halv tio sovmorgon för tandläkaren. Så jag gick ofrivilligt upp och hoppade in i duschen. Inte helt oväntat glömde jag tiden och fick även denna morgonen klunka i mig kaffet samtidigt som jag klädde på mig. När jag väl var klar och var redo att ge mig av så kom min kära fader till mig och frågade lite barskt om inte jag skulle vara hos tandläkaren, jag gjorde som de flesta andra tonåringar skulle ha gjort i den situationen och himlade med ögonen och sa med en ganska spydig ton "jo, jag vet, jag är påväg, ska till bussen nu.. daaa'h" och vände på klacken. Men i nacken fick jag slaget "Var inte det halv nio?".. .. .. Hallå, farfar!
Nu var fallet så att klockan vid det tillfället började närma sig tjugo i nio och jag som varit så säker på att det var halv tio jag skulle sätta mig i den där högteknologiska stolen kände mig rätt skamsen när jag insåg att jag inte hade så rätt.
Därför var det inte så konstigt att jag kände mig lite cranky när jag satte mig på bussen en timme senare. Det är då vi kommer till dagens buss-fundering.. Fenomenet musik! Det tog inte lång tid innan jag satt med pirr i magen och kände mig hellycklig med saviours of jazzballet i lurarna. När jag kom på mig själv med den känslan blev jag aningen förundrad. Fantastiskt och skrämmande vad musik kan göra med en sinnesstämning. Så tänkte jag att det är inte sinnesstämningen som gör musiken utan musiken som gör sinnesstämningen. Alltså, om man är lite ledsen så vill man lyssna på sån musik som gör en ännu mer ledsen och när man är glad sätter man inte igång en kent-låt. Det är ganska uppenbart. Så, varför blir jag glad när jag lyssnar på saviours of jazzballet? Det är ju inte någon särskilt glad låt, inte heller ledsen. Då kom jag och tänka på psykologin och Ivan Pavlov. Han snackade som bekant om inlärning och förknippning osv. Det stämmer ju utomordentligt in på hur man känner olika saker med olika musik. För min del i alla fall. Givetvis är det så att när jag lyssnar på s.o.j. så kan jag inte sluta tänka på hur det var på min första mewkonsert och den låten kom och mitt musikaliska sinne dog flera gånger om. Det betyder att Mew är mitt betingade stimuli. Ja, det var ungefär vad jag ville ha sagt..
Tänk om jag lagt lika mycket tid åt skolarbete som jag lägger på denna förbannade datorn. då hade det gått bra! Dagens låt: Couldn’t Care Less – Cardigans
Puss på det / Erika
hey Pig.
Jaha, är det såhär det ska vara när man kommer hem? Jag menar, vad är detta? Visst det är mys med snö när det är jul och när det är jullov osv. Men. Jag vet jag är tjatig och att det är sjukt tråkigt att höra på mitt eviga tjat om sommaren men här kommer det igen: Det är nu slutet av FEBRUARI och vi inleder så smått en helt ny månad som vi brukar kalla Mars. Jag kan en låt, som är väldigt användbar när man har problem med månaderna (inte för att jag, med mitt klipska intellekt, skulle ha något problem med det). Den går iaf såhär: ?Januari börjar året, Februari kommer näst. MARS, April har knopp i håret. Maj och Juni blommar mest.? ? Den känner många till. Jag tolkar denna låten som att det är dags att bli vår nu.. Efter som att det är Mars. Men var är vårtecknen? Det är en halv meter snö ute? Har det inte kommit någon snö innan så ser jag det som ett fruktansvärt onödigt drag av herr Allsmäktig att skicka ett lass på oss nu. Det går inte att föreställa sig hur bull det var att kliva ur bilen utanför vårt hus, efter en vecka i solen och få snö ner i skorna. Som om inte det vore nog så har man dragit på sig en förkylning som heter duga också så man kan inte ens åka pulka eller kissa i snön om man velat göra det. Nej, det är bara att sitta hemma och hosta, vila och dricka te. Låter visserligen inte så dumt? Förutom hostan. Jag hatar hosta. Nog om det.
Som sagt har jag och min familj nu avverkat en vecka i Gran Canaria. Jag tänker spara lite på detaljerna för jag vill inte göra förfrusna läsare rent för avundsjuka. Men, det var soligt större delen av dagarna, jag tog mer än gärna vara på det genom att spendera denna del av dagen i bikini, i en solstol med musik i öronen. Det här med att leka i poolen vad det inte tal om med tanke på att kvällen innan hade man spenderat större delen av sin tid vid ett bord och fått drink efter drink i handen. Calle fyllde 18. Vilket vi firade. Vad som gällde då var en flaska absolut, så mycket redbull vi pallade, en och en annan tequila och så givetvis en flaska champagne. Nice?
Mer än så har jag inte lust att dela med mig av men vill ni höra av resan kan ni mejla era frågor till: [email protected].
nej, men fler bilder finns på http://amErika.bilddagboken.se/ 16-23 feb.
(Tragik är att människor förändras så drastiskt. Tragik är när människor inte inser att de tappat greppet. Komedi är när man känner att man har mark under fötterna. Komedi är när man inser att den enda förloraren här är, och kommer förbli du. Där har du.. Hoppas inte att du tycker min blogg är lika töntig som jag tycker din är. Patetiskt.)
Avslutade där med en liten personlig touch.
:* /Erika ? Nothing can stop me now, ?cause I don?t care anymore.
________________________________________________________________________
ice-cream.
alla hjärtans dag är väl trevligt? eller är det inte det? jag vet inte för jag har aldrig någonsin blivit uppvaktad eller något i den stilen förutom när man var liten kanske. då när man hade tävling om vem som kunde göra flest och få flest kort. det hade väl inte med kärlek att göra. Blev inte uppvaktade denna alla hjärtans dagen heller, än. Fast ja, det där som kallas romantik är väl bara en myt så det blir väl att skicka ett eller ett annat kort till sig själv och kanske lägga en blomma på min egen kudde.
Nej jag är inte patetisk. Jo, det är jag.
du är patetisk.
vi är patetiska.
detta är patetiskt.
finns det fler böjningar på patetisk?
patetism?
jag tycker inte man ska vara för hård mot denna dagen, det är väl ändå bra att det finns en dag då man får en anledning för de som har någon att visa att man tycker om varandra. För det kan man inte göra resten av året, man måste ha en speciell dag. Så man kan spendera lite pengar på varandra, inte nödvändigtvis, men visa lite kärlek iallafall. Kan man tycka..
somsagt. patetism!
Ibland passar "lol" in. Detta är ett sånt tillfälle. LOL!
<3 /Erika - hahaha
fear me February.
Sådär på söndagmorgon när man vaknar upp lite väl tidigt för att det ska vara för ens eget bästa, torr i munnen (fruktansvärt torr i munnen), huvudvärk och en extremt öm mage. Ni vet då då man lovar dyrt och heligt att aldrig mer, ALDRIG mer alkohol, lika sant var mitt löfte om att jag aldrig mer skulle skriva blogg. Det var nämnligen min förra veckas löfte då min blogg lyckats få fram en klump i min hals inte en, utan TVÅ gånger genom att bara försvinna precis när man blivit klart. Visst, en blogg ska väl vara lite av ett tidsfördriv, men detta var ren och skär stöld av min dyrbara tid. Fast så tänkte jag lite kärt för mig själv, att tredje gången gillt. Detta är alltså tredje gången. Om du läser detta så innebär det att jag ska fortsätta skriva blogg. För då har jag lyckats posta skiten. Om du inte läser detta, så kan jag med sorg i mitt hjärta meddela att min blogg är död. Mördad. av mig.
Nåväl. Det där jag sa om Söndagkänslan. Japp, det var faktiskt sanning och precis så jag kände när jag vaknade i söndagsmorse. Det där med morgonstund har guld i mund är ett jävla skitsnack för det är ytterst sällan som man känner så när man vaknar. Speciellt dessa gyllene söndagar då..
Jag var på fest hos max i lördags. det var uppbäddat för en riktigt kul fest. Man hade vinet, man hade vännerna, man hade främlingarna och man hade musik. och det... Problemet är bara det att det blev alldeles för mycket av det goda. igen.. Tack iallafall maximilian, det var trevligt det lilla som fortfarande finns kvar i mitt minne. Söndagmorgon var somsagt extremt krävande och jag var inte helt säker på om det fortfarande fanns någon mening med att leva. Dock gick det över ganska snabbt och resten av söndagen var allmänt gemytlig med film, mängder av chips, (saltet är bra för hangovern har jag fått lära mig) coca, film och lite senare världens bästa dvd och umgänget var inte heller dåligt. :)
Idag har jag haft historieprov (som jag förövrigt är ganska nöjd med). Detta innebär att det var det sista jag behövde göra i skolväg och att i övermorgon är det torsdag. Dagen innan torsdag är det onsdag, onsdag 14/2 betyder sista skoldagen innan lovet och även alla hjärtans dag. Intressant kommersiell skit-dag kan man tycka. Som om inte det vore nog så är också torsdagen dagen innan fredag! Fredag är alltså en väldigt speciell dag imo för att på fredag åker jag, mamma, pappa, Julia, CALLE, Leif, Carina, nisse till GRAN CANARIA. Så är det. Så med det i åtanke lämnar jag er nu kära frengers så ses vi efter lovet.
Tjarå /Erika - beat a retreat.
______________________________________________________________________