Erika

Idag har jag haft en sunkish-stanna-hemma-dag. Inte för att jag tyckte att jag var värd det! Men jag kände att det kunde vara bra att ha en dag att jobba lite med uppsatser som man skjutit upp och även jobba lite i förväg. Dessutom tyckte jag inte att Ulrika var värd min närvaro.

Uppsatsen jag skulle skriva idag var filosofisk och jag skulle på 2-3 sidor beskriva vad som var vackert och jämföra lite med kant, hume och platons uppfattningar. Japp, tänkte jag, det ska väl inte bli så svårt, rent av trevligt. Så jag plockar fram filosofiboken och glasögonen och börjar läsa. När jag läst samma mening tre gånger så bestämde jag mig för att jag ville ha kaffe. Fixade detta och började läsa igen. Meningarna upprepades flera gånger igen och ett par minuter senare kände jag att jag nog var tvungen att ta en middagslur.
Två timmar senare vaknade jag och kände inte alls för att läsa. Bläddrade bara lite i boken, ritade på mig själv och drack ännu mer kaffe.
 
Så kom jag och tänka på en film som vi sett på filosofin som handlade om quantumfysik. Och en tjej som var på en utställning i tunnelbanan där det fanns en massa bilder på vattenmolekyler. Men molekylerna såg olika ut på varje bild trots att de var från samma källa. Vad som hade gjorts var att fotografen hade satt olika meddelanden på olika bringare. Över en natt (om jag minns rätt) så hade vattenmolekylerna ändrat struktur. Som att dessa ord och tankar som medlats genom dessa meddelande-lappar, hade förändrat molekylerna.