Erika

Jag har nu suttit ungefär 20 minuter och försökt att lista ut hur jag ska börja mitt blogginlägg på ett klitshigt sätt men det står helt stilla i mitt huvud så jag tänker gå rakt på sak istället så kan ni tänka ut en finurlig start på bloggen själva!

Idag när jag och min gode man hoppade på tåget i Tomelilla så blev vi ganska besvikna när vi såg att det var fullt och fick tränga oss in i tysta kupén där vi iallafall kunde sitta bredvid varandra (annars hade det inte gått). Och när man sitter där i tysta kupén så förväntar sig de flesta att det skulle vara helt tyst så jag gjorde mitt bästa för att varken låta eller lukta för starkt. Insåg samtidigt hur mycket känsligare man blev för alla ljud.. De där dörrarna som inte ville stängas riktigt stod och skramlade helt öronbedövande högt och varje gång tågföraren meddelade om vilken station man anlänt så var jag rädd att jag skulle drabbas av svåra tinnitusanfall efteråt. Plus att jag inte kunde sluta irritera mig på de där äckliga fjortisarna som stod utanför och pratade i, vilket jag tyckte var, en väldigt hög samtalston. Egentligen har jag ingen riktigt poäng i det jag skriver nu. Fast jag har en lösning på problemet!
Isolera den tysta kupén, sätt vakter utanför som ser till att inga illaluktande eller högljudda människor kommer in och gärna lite dämpad belysning i vagnen. Då hade jag trivts! Säkert alla andra gamla gubbar och tanter som inte tål dagens skräniga ungdom.

När jag satt där i mina djupa funderingar blev jag än en gång förundrad över hur många som valt att stå upp i det "fulla" tåget trots att det var väldigt mycket ensamma plater över och då slog det mig hur extremt människoskygga vi är i Sverige. Trots att vi lever väldigt tätt intill varandra varje dag, går jättetätt bakom varandra i matkön, sitter närma varandra på bion och rent allmänt trängs i stan så väljer vi hellre att stå än att sätta oss bredvid någon man inte känner på tåget. När jag sen blickade över det "fulla" tåget så var det plötsligt inte alls fullt. Det var inte ens halvfullt! Problemet var bara att man inte längre kunde få ett helt eget säte för de enfaldiga folket som redan satt sig på tåget hade satt sig helt en och en, så långt ifrån varandra som möjligt. Den övre medelåldersamnnen som satt framför oss hade valt att sätta sig ytterst på ett tresitssäte så att ingen av de människoskygga skulle våga sig på att smita in bredvid honom, för då hade de varit tvugna att kanske få fysisk kontakt med honom när de tog sig förbi. Eller, ve och fasa, blev tvugna att sitta precis bredvid. Smart drag!

Usch, vad fattiga vi är i vårt rika land.

Helgen har varit toppen. Fredag njöt jag och Maria än en gång av våra ljuviga Shout Out Louds och lite öl på Mejeriet. Natten spenderades till min stora lycka i famnen på min favorit. Lördag bjöds det på fest i Snårestad för Julia och Sara. Än en gång blev det en del alkoholförtäring, dans och även idag stor konsumering godis. Och än en gång hamnade jag på något sätt i skurup där det först dansades lite hos Mikael för att sen dansa hem till mille och totaldäckningen var ett faktum. Gårdagen, Söndag, spenerades också ljuvligt nog med baby, tacos, film, chips och kärlek!

Tack till Shout out Louds och Maria för en underbar Fredag.
Tack till Sara, Julia och Mikael för en härlig fest-Lördag.
Tack till mamma för den väldigt fina sjalen i Söndags.
och Tack till Mille för du gör mig så oförskämt lycklig varje dag.

:* / Erika -nöjd